Jag vågade inte upp i "sadeln" direkt efter min kryck period - alltså jag vågade inte ta ut svängarna och gå på träningspass på crosstrainer eller på pass där vi"skakar rumpan" utan höll mig i gymmet.

Varje dag och nästan varje steg jag tog vrickades min högra fot som inte alls hände med som förr. Återigen började domningarna i foten, som sedan allt eftersom spred sig upp och ännu mer upp i benet. Någonting stod inte alls rätt till efter denna stukning, inte riktigt innan heller men nu var det riktigt illa.

Jag ringde ortopeden och fick sedan komma och de enda jag fick höra var att "operationen var bra för stunden men nu är nerven som flyttades hit väldigt svag,Vi tog från de rika (nerverna baktill) och gav till dom fattiga (nerverna framtill på foten) finns inte så mycket att göra - kanske senare en steloperation i fotleden, jag skickar kallelse från ortoped till ortoped tekniska så du får en skena som du kan använda så du slipper vricka foten"

Jag fortsatte att försöka gå, fortsatte att vara på gymmet och iallafall försöka göra någonting med min kropp, till sist i början på juli fick jag min skena som i sommar hjälpt mig att iallafall slippa tänka på just delen om att kanske vricka foten. Nu gällde det att ta det försiktigt så inga skavsår kom till, att hitta skor jag kom i och försöka göra allt normalt i vardagen.

Jag ringde till Atlas sjukgymnast i Sundsvall och jag fick börja gå hos Kalle i augusti - bästa valet jag någonsin tagit.

Over and out,

fortsättning följer // Zandra