Sedan sist har det varit oändligt mycket vila, lite sömn och värk från hell. Men jag tänker inte ge mig, värken får ge sig. Jag försöker hålla igång och göra små saker mellan åt men framförallt försöker jag vila min kropp.

Någonting jag upptäckt är en helt annan känsla i rygg,rumpa,mage och hela högerbenet, det känns att det lever, de rör sig innuti och det håller på hända något, för första gången på iallafall 1 år.

Jag trodde innan denna operation att det enbart var benet som var förlamat/domnat men med facit i hand efteråt och hur det känns nu var det så mcket mer än så.

Nästintill halva min kropp verkar varit berörd av det som hittades i min ryggmärg. 

Jag funderar fram och tillbaka och har länge gjort det när jag varit så pass mycket på gymmet, sjukgymnast m.m att mer borde hänt med kroppen (nej inte sista tiden när jag inte kunnat gå promenad eller köra kondis) men innan.

Armarna är nästan det enda som visat resultat av endå rätt hård och bra träning. Allt annat bara frodades, trots bättre kost, röra på sig och köra styrke så tynade axlarna bort,låren,vaderna och magen fortsatte växa. - Jag börjar kanske förstå varför. Min kropp har inte mått bra alls av det här och har reagerat mer än bara ett ben och en fot. 

Med all känsel som börjat komma tillbaka och även rätt vinkel, och även temperatur, verkar det som att mycket tog stryk av detta och jag har helt enkelt inte känt min alldeles egna kropp tillräckligt bra.

Vi håller nu på lära känna varandra för att kunna ta tag i detta och leva tillsammans ;-)

För första gången på ca 4 år är nu mina tår avslappnade och raka, inte ihop kurade med varandra och det är helt otroligt sjukt härligt - jag kan inte ens beskriva det med ord. En dag, en dag då jädrar!

Rock on // Zandra 

Ny månad, nya utmaningar och 1 vecka sedan operationen - men framförallt 1.5 vecka sedan Umeå ens fick in min remiss och allt gick så fort från röntgen resultat till besök -hem - tillbaka - operation - sjukhus och nu hemma.
Allt just nu är mer eller mindre än utmaning och jag ska absolut inte ljuga, senaste veckan har varit otroligt påfrestande och jag eller mina anhöriga har troligen inte ens hunnit ta in allt detta.

Till råga på allt så var fler i min/är fler i min familj på sjukhus i andra delar av landet och samtidigt som jag legat ny op så har en annan också det, otroligt svårt att både för dem att tänka på mig och jag på dem.

Jag har inte skrivit så otroligt mycket om själva mitt ingrepp men det är mest för att jag knappt något vet, jag vet att neurokirurgi i Umeå på Torsdagen sa att detta är inget vi ska lägga på is, så efter röntgen på huvudet så ska du få komma snarast möjligt. Och det vart det - närmare bestämt 1 dygn senare ringde dem och bad mig komma redan på söndag för röntgen och operation på Måndag morgon.

Allt har gått fort, och det känns såklart bra att kanske äntligen på tagen på allvar, att någon tror en att det inte är normalt att gå /leva som jag gjort i några år.

I ryggen hittades både det ena och det andra men framförallt en förändring i bröst-hals ryggen (i själva "röret" I märgen. Troligen något som bara legat där och växt sakta men säkert och väldigt länge.
Detta är nu bortplockat så gott det gick, och själva skotten på ryggraden har de behövt öppna och borrat tillbaka.

 

Nu vilar jag mig i form, men försöker göra så mycket jag kan. Nu vill jag tillbaka till ett normalt liv och kunna njuta av livet. Min resa blir knappast lätt och just nu inte den absolut roligaste, men i slut änden är det jag som överlever och blir min egen kämpe.

Tack för allt ni underbara,
Som varit med mig på allt senaste åren, i Umeå, mött mig, hört av er, skrivit och bara varit där för mig. Hade inte ni funnits hade min resa blivit betydligt svårare<3

Over och ut för denna gång // Zandra

Nu har vi för någon timme sedan lämnat universitet sjukhuset i Umeå, jag gillade verkligen personalen där, hur mina anhöriga blivit bemött och den hjälp jag fått. Det känns såklart samtidigt skönt att få komma till hemstaden sjukhus, får se vart jag hamnar där.Vet att min kära mamma, mormor och pojkvän kommer möta mig där om några timmar, det betyder oerhört mycket för mig att jag slipper gå igenom denna resa själv. Ni följer mig varje steg jag tar och jag älskar er alla mer än jag kan beskriva.Vem kunde tro att jag skulle ha alla dessa underbara människor omkring mig i detta skede av livet när man endå sagt upp vänskapskretsar och samtidigt hamnat i nya. Någonstans mitt i allt lär man sig otroligt mycket av mig själv och det är väl samtidigt därför jag började blogga igen efter beskedet från röntgen innan året 2014 var slut.Ett besked som förhoppningsvis förändrar mycket som har med min hälsa att göra, svar på frågor och jag kanske kan få bli mig själv.Jag skriver mer sedan, nu blir det lite vila // Zandra ☆

Nu har det gått några dagar sedan operationen i min rygg. Värken har smärta och jag har trott att jag aldrig mer kommer kunna göra någonting alls. Men det blir bättre och för varje sak jag gör ser jag ytterligare ljus i tunneln. Det har ju inte varit någon liten operation eftersom man måste knipsa av lite ben för att ta sig in i märgen och sedan även få tillbaka dem genom att borra. Lite saker sitter kvar, som vi kommer hålla koll på genom MA-röntgen och röntgen. Nu saknar jag mamma och resten av mina nära, har haft turen att pappa varit med mig varenda steg i denna otäcka resa och johan min fina har också varit maskan inte tacka er nog ♡

Över o ut!.höres sedan // Zandra

Det onda levererar ju längre jag är piggare och går på mindre tabletter, smärtstillande har jag såklart fortfarande men inte alls i samma utsträckning. Ska försöka vända på mig snarast och se lite på "en resa för livet del 2".

Igår natt sova jag absolut ingenting utan var vaken mest hela tiden så jag hoppas på lite mer sömn inatt..

Johan har äntligen anlätt hit till umeå, och pappa är såklart här med, är ganska lyckligt lottad med så fina män i mitt liv. Tack alla andra underbara som ringt och hört av sig, har inte hunnit svara alla idag pga olika koller,spruter och sjukgymnaster med mera. 

Över och ut för ikväll,

får skriva mer om själva ingreppet när även jag vet lite mer.

// Zandra

Nu har jag och pappa varit här på Norrlands Universitetsskjukhus,

Jag började min vistelse med att få ett rum,sedan vänta.

Emla kräm / plåster på inför lite tester och för att samla blod, ja allt gick faktiskt bra då jag inte kände någonting ;-)

Har hunnit att träffa alla läkare och om allt går enligt planerna så blir jag sövd imorgon bitti inför min operation.

Förut idag gjordes en röntgen på huvudet och där visades iallafall ingenting utan operationen blir som den är tänkt som det ser ut just nu, sedan vet man inte riktigt vad man kan hitta eller vad som kan hända.

Snart ska jag hoppa in i den inte alltför efterlängtade duschen, så jag och HiBiSCRUB syns igen.. tyvärr!

Över och ut // Zandra

Jag är Zandra, det här är mitt liv.

Jag försöker vara i skolan, jag sover middag av utmattning, jag gör smycken, är hos sjukgymnast och går till gymmet. Välkommen 2015, med allt vad det innebär, beslut, kontroller och att kämpa.

Det här är min egen resa - som mina nära följer varje steg i. Jag kan inte tacka er nog.

När jag faller, faller ni efter mig. Jag klagar, jag är ofta oerhört ledsen och på dåligt humör.

Men jag älskar er och är er evigt tacksam ♡ en dag ska jag kunna ge tillbaka allt ni gett mig.

I min resa och speciellt den resa som började 30 December 2014 och resultatet på det, så behöver jag er. 

Jag vet bara vad resultatet visade, vad min ortoped sa - och verkligen inte sa. Vad jag idag fått veta från reslutatet av min sjukgymnast. Denna resa kommer kanske inte alltid bli lätt,rolig eller gå fort. Men jag tror endå att i slutet så är den resan värd, att kanske kunna gå normalt och ta tag i det som visades på röntgen.

Tack till er alla, mer uppdate kommer om några dagar - när jag vet mer.

Rock on // Zandra