Jag vågade inte upp i "sadeln" direkt efter min kryck period - alltså jag vågade inte ta ut svängarna och gå på träningspass på crosstrainer eller på pass där vi"skakar rumpan" utan höll mig i gymmet.

Varje dag och nästan varje steg jag tog vrickades min högra fot som inte alls hände med som förr. Återigen började domningarna i foten, som sedan allt eftersom spred sig upp och ännu mer upp i benet. Någonting stod inte alls rätt till efter denna stukning, inte riktigt innan heller men nu var det riktigt illa.

Jag ringde ortopeden och fick sedan komma och de enda jag fick höra var att "operationen var bra för stunden men nu är nerven som flyttades hit väldigt svag,Vi tog från de rika (nerverna baktill) och gav till dom fattiga (nerverna framtill på foten) finns inte så mycket att göra - kanske senare en steloperation i fotleden, jag skickar kallelse från ortoped till ortoped tekniska så du får en skena som du kan använda så du slipper vricka foten"

Jag fortsatte att försöka gå, fortsatte att vara på gymmet och iallafall försöka göra någonting med min kropp, till sist i början på juli fick jag min skena som i sommar hjälpt mig att iallafall slippa tänka på just delen om att kanske vricka foten. Nu gällde det att ta det försiktigt så inga skavsår kom till, att hitta skor jag kom i och försöka göra allt normalt i vardagen.

Jag ringde till Atlas sjukgymnast i Sundsvall och jag fick börja gå hos Kalle i augusti - bästa valet jag någonsin tagit.

Over and out,

fortsättning följer // Zandra

Jag ska försöka sammanfatta mitt år 2014 - det som varit totalt annorlunda och framförallt nedtrycktande för en tjej på 22.5år år som hela sitt liv varit mer eller mindre aktiv.

I början av år 2014 gick jag på minst 3 crosstrainer pass och 1-2 zumba pass i veckan, jag var med på promenad med hundarna varje dag och framförallt jag trivdes med mig själv.

När jag var 16 år fick jag ryggskott endast två veckor innan min första KISS konsert. För att återigen få det när jag var 18 år gammal. När jag skulle fylla 19 år märkte jag något annorlunda med min fot, den levde sitt eget liv och det visade sig att en nerv i foten hade blivit väldigt svag och därmed gjordes en operation där det flyttades nerver framtill foten.

Men nu ska jag återgå till år 2014

I slutet av februari stukade jag min opererade fot otroligt illa så jag fick åka på akuten för att se ifall nerver operationen jag gjorde när jag var 19 hade gått åt skogen. Det visade ingenting förutom en otroligt svälld fotknöl, jag fick order att gå med kryckor. Jag gick på kryckor i lite mer än 2 veckor och sedan gick jag bara med 1 krycka i någon vecka - under denna period med kryckor var jag på gymmet precis som innan men fick nu hålla till i själva gymmet istället för på passen.

Jag går på ett gym som heter Ester & Co, en träningsstudio för kvinnor.  

Innan, under och efter denna period i mitt liv har jag fått mängder med stöd från både personalen på gymmet och från deras medemmar. Jag fick gå på ett pass som heter IW skivstång/hantlar, där jag under det att de andra körde Crosstrainer, höll jag mig ute i gymmet och körde rodd för att hålla mig varm, för att sedan gå in och få vara med när det var skivstång/hantlar. Jag är oerhört glad att jag fått det stöd jag fått, den hjälp jag fått och deras stöd. Utan "familjen" på Ester & Co hade jag nog inte orkat kämpa mig till gymmet flera dagar i veckan, jag hade inte försökt kämpa mot dessa motgångar - om det inte hade varit för er alla.

Detta var del 1 av mitt 2014, fortsättning följer.

Det som inte dödar - stärker // Zandra