Nu har jag varit hemma från sjukhus i 1 vecka, men det känns som början på veckan gick som en evighet. Att ha denna värk och samtidigt inte fått någon sömn har varit otroligt jobbigt. Att hela tiden tro att jag enda ska orka en massa saker.. Visst jag är på benen men ALLT är en utmaning. Jag behöver i princip hjälp med det mesta och allting tar längre tid än vanligt.
Lite sömn,mycket värk och vila.
Jag försökte redan i tisdags få hjälp med detta och det skulle jag få senast tisdag kväll eller onsdag, men ingenting hände, inga recept kom in och ingen läkare på Sundsvalls sjukhus kom.
Torsdag efter att sovit 1h den natten så orkade jag inte mer utan började Tok - ringa detta direkt nummer till en sköterska som skulle några dagar innan meddela ryggspecialist ang mina besvär.
Det var inte alls lätt att nå henne, bara gick signaler. Till sist svarar människan och jag presenterar mig och sa att hon och jag pratat i tisdags och undrar vad det är som händer. Får till svar att ojdå ja nä läkaren ville inte hjälpa dig så du får ringa vårdcentralen.
Jag blir helt jävla ställd av det hon säger, men sen brann det.
Jag frågade när dom hade tänkt att höra av sig ang att det inte kommer nå recept? Att man som 22 åring inte ska få sova för att man har sådan värk så det är helt sjukt och sedan sa jag att detta var helt för mycket hur man blir bemött på detta sjukhus.
Vårdcentralen har nu hjälpt mig och tagit bort mina stygn (jag förstår att jag har ont så svälld som jag är...) Såret har hela tiden sett bra ut, men något har inte kännts så bra. Efter att tittat så förstår jag varför...

 

Idag LÖRDAG ringer en ortoped på kvällsljus o frågar om jag hade problem med sömnen... dom verkar ha bra kontakt på detta sjukhus.
Jag blir mörkrädd!

Still going strong // Z