Ny månad, nya utmaningar och 1 vecka sedan operationen - men framförallt 1.5 vecka sedan Umeå ens fick in min remiss och allt gick så fort från röntgen resultat till besök -hem - tillbaka - operation - sjukhus och nu hemma.
Allt just nu är mer eller mindre än utmaning och jag ska absolut inte ljuga, senaste veckan har varit otroligt påfrestande och jag eller mina anhöriga har troligen inte ens hunnit ta in allt detta.

Till råga på allt så var fler i min/är fler i min familj på sjukhus i andra delar av landet och samtidigt som jag legat ny op så har en annan också det, otroligt svårt att både för dem att tänka på mig och jag på dem.

Jag har inte skrivit så otroligt mycket om själva mitt ingrepp men det är mest för att jag knappt något vet, jag vet att neurokirurgi i Umeå på Torsdagen sa att detta är inget vi ska lägga på is, så efter röntgen på huvudet så ska du få komma snarast möjligt. Och det vart det - närmare bestämt 1 dygn senare ringde dem och bad mig komma redan på söndag för röntgen och operation på Måndag morgon.

Allt har gått fort, och det känns såklart bra att kanske äntligen på tagen på allvar, att någon tror en att det inte är normalt att gå /leva som jag gjort i några år.

I ryggen hittades både det ena och det andra men framförallt en förändring i bröst-hals ryggen (i själva "röret" I märgen. Troligen något som bara legat där och växt sakta men säkert och väldigt länge.
Detta är nu bortplockat så gott det gick, och själva skotten på ryggraden har de behövt öppna och borrat tillbaka.

 

Nu vilar jag mig i form, men försöker göra så mycket jag kan. Nu vill jag tillbaka till ett normalt liv och kunna njuta av livet. Min resa blir knappast lätt och just nu inte den absolut roligaste, men i slut änden är det jag som överlever och blir min egen kämpe.

Tack för allt ni underbara,
Som varit med mig på allt senaste åren, i Umeå, mött mig, hört av er, skrivit och bara varit där för mig. Hade inte ni funnits hade min resa blivit betydligt svårare<3

Over och ut för denna gång // Zandra